.

Jag har under en väldigt lång tid känt mig besviken och ensam. Vissa perioder har varit bättre än andra, men just nu känns allt bara skit. Jag orkar inte gå runt och bara gråta och gråta när det inte leder någonstans. Nu finns där ingen kärlek, inget hopp över huvudtaget. Allt är svart. Går bara runt och tänker varje dag, vad gjorde jag fel?, Var det något jag kunde göra bättre?, Vad händer nu? Att gå runt och se dig varje dag nu och veta att det snart inte är vi mer, gör bara mer och mer ont för varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0